Ny blogg!
Jag vågar aldrig säga aldrig, men jag tror inte att det kommer att komma några fler inlägg här alls faktiskt. På ett tag i alla fall...
Jag har istället börjat blogga på Agria.se. Om Morris (skulle jag skriva smileys i mina inlägg skulle jag ha klämt in en fet en här)!
Ni är alla naturligtvis mer än välkomna att besöka mig där. Tills vidare hittar ni mig den här vägen:
Morris & jag
Om ett litet tag kommer ni även att hitta mig direkt från Agrias förstasida. Lägg in mig som favorit vetja, om ni vill läsa mer om oss.
Morrisbloggen kan rekommenderas för dig som:
- älskar Morris
- inte tycker att varje inlägg behöver vara roligt eller ha en fyndig poäng
- är besatta av mig
Tack alla ni som följt mig som "Annikasan". Ni har varit fantastiska läsare och kommentatorer. I'll miss you!
Bjuder på en sista liten bild på hur det blev när Olle och jag skulle sätta upp tavlor häromdagen.
Den får tala för sig själv!
Ciao! Au revoir! Tjenis tjenis! Vi syns på Morris & jag!
Olika uppfattningar
Jag: - Eller så betyder det att jag är mycket renligare än du, som tvättar mycket oftare.
Olle: - Mm. Vilket alternativ tror du stämmer?
Jag: - Det senare tror jag. Du då?
Olle: - Jag skulle nog säga det förra.
Jag: - Mm.
Bjussar på en bild på mina killar. Obs! Titta inte på Olles hål i byxorna mellan benen!
Godisfabrik
Då var det jul på jobbet igen då...
Mammahormonernas övertagande
Några kompisar, tillika kollegor, kom hem till Morris och mig och lunchade idag (vi jobbar hemma). För att hälsa och titta på Morris. Först hälsade de och pussade på godbiten. Sen åt vi och pratade om annat. Eller ja, de pratade om annat, jag pratade om Morris.
Det lät typ så här:
Kompis 1: - Såg ni Våra vänners liv igår?
Kompis 2: - Jaa, alltså han måste ju dumpa henne.
Kompis 3: - Ja, gud ja. Och det är så synd om barnet!
Kompis 1 och 2: - Ja verkligen!
Kompis 3: - Har du sett Våra vänners liv Annika?
Jag: - Nej. Men jag hört att det ska vara bra.
Alla kompisar: Guuud, har du inte sett det? Åååh, lyckost dig, då har du alla avsnitt kvar. Det är så himla bra!
Jag: - Vad kul. Men hörni, kolla på Morris. Nu blundar han. Så gulligt!
Alla kompisar: - Ja, titta. Vad gulligt.
Jag: - Alltså han är så fiiiiin! Visst är han fin?!
Alla kompisar: - Ja, verkligen. Han är superfin Annika.
Kompis 1: - Men hörni, fan vad kul det var när han sa sitt ex namn på sin tjejs telefonsvarare.
Jag: - Vet ni hur han låter när han sover?
Alla kompisar: - Nej.
Jag: - Så här: ngshyyy (gör ett svagt svagt väsande på in- och utandning). Gulligt va?!
Alla kompisar: - Verkligen. Jättegulligt!
Sen efter tag gick de.
Överskott av kärlek
Jag älskar Morris. Redan. Det är sant. Han framkallar så mycket känslor hos mig att jag inte vet vad jag ska göra med dem.
Nyss agerade jag ut några av dem på vår it-supportkille Micke som flyttade till ett annat hus i fredags eftermiddag.
Jag saknar dig Micke, sa jag.
Han verkade bli glad. Kanske lite förvånad. Det var ingen annan som hade sagt så, sa han.
Med huvudet i mitt knä
Det har precis hänt mig.
Möt Morris. Vår alldeles egna valp.
Trött
Tröttare
Tröttast
Sista sekund-korrigering
Semlon och jag
Olle: - Om vi köper hund kommer inte du tänka på något annat. Du kommer glömma bort mig. Och så kommer du sluta tänka på bröllopet, så jag kommer att få planera hela alltet.
Jag: - Hela?
Olle: - Eller, eh, det som är kvar...
Vill man vara fin får man le
I går var Fia och Arse hemma hos oss. De berättade att du brukar se mig från deras "åkatilljobbetbuss" när jag går till mitt jobb. De sa att jag brukar se sammanbiten och lite arg ut när jag tågar på i raskt tempo.
Eftersom jag inte tycker att deras beskrivning passar in på min "image" ler jag nu hysteriskt mot alla bussar som åker förbi.
Man vet ju aldrig vem som sitter på bussen liksom.
Förblindad av trötthet
Jag: - Jag har inte sovit en blund i natt.
Olle: - Mm. Vi kommer nog vara trötta båda två i dag.
Jag: - Sov du också dåligt?
Olle: - Ja.
Jag: - Vad konstigt att du också vaknar, bara för att jag är vaken. Fast jag ligger helt still och tyst liksom.
Olle: - Ja... Fast helt tyst var du ju inte... "Olle, jag kan inte sova.", "Olle, kan du sova?", "Kan du hämta mina sömntabletter?", "Tack. Kan du hämta ett glas vatten också?", "Ååååh, jag får paniiiiiik!".
Ja, jo, det låg nåt i det så klart.
Inte tjat, övertygande!
Som den uppmärksamme märkt har jag inte bloggat på några dagar. Jag har varit på hundutställning i Norge och på hästshow i Globen i stället.
Kul, säger jag. Jobbigt, säger Olle.
Han vet nämligen vad han har att vänta de närmsta veckorna... Samma sak som alltid händer när jag varit på sådana här evenemang...
Jag vill ha en hund! Jag vill ha en häst! Snälla snälla, kan vi inte? Snälla, en liten hund bara? En liten häst då? En ponny?
Lite som i den där historien om den bredkäftade grodan, om ni hört den
Jag: - MEN LIIIIIIINAAAAAAA!
Lina: - Jag vet (aningens aningens generad).
Jag: - Alltså ditt hååååår! Det är ju helt sjuuuuukt!
Lina: - Mm. Jag vet.
Jag: - Jag har nog aldrig sett ett så vackrert hår! Shit, alltså det är ju hur tjockt som helst!
Lina: - Mm.
Jag: - Vänta, jag måste känna.
Kastar mig upp ur soffan och springer mot Lina och hennes änglahår.
Jag: - Wwooooaaaaahhh! Shit.
Lina: - Mm.
Jag: - Markus, känn här! Kom. Känn på mitt först. Bra. Och nu, känn på Linas. Känner du?!
Markus: - Hahaha, ja, alltså vilken skillnad.
Jag: - Det sjukaste jag varit med om. Alltså Lina, det är så himla himla fint. Varför har du inte alltid utsläppt?
Lina: - Nej men jag tycker det är så jobbigt. Det blir sån uppståndelse då. Och så ska alla jämt hålla på att känna.
Jag: - ... jaha (med väldigt små bokstäver)...
Lina som man är van vid att se henne, det vill säga med en trädstamstjock fläta. Lovar att smygta en bild på henne med utsläppt hår nästa gång jag tvingar henne att släppa ut det.
Kunskap om andras kunskapsområden
Klara
Foto: Sophie Odelberg
Min kusin Klara jobbar på samma jobb som jag. Nu på sistone har hon hjälpt till lite på min avdelning. Något som verkligen förgyller mina arbetsdagar, måste jag säga.
Klara ansvarar för att lägga upp texter på en hemsida vi bygger. För att lära sig det har hon fått hjälp av en IT-snubbe. Det har varit en del strul kring det där. Så han har fått hjälpa henne rätt mycket.
Häromdagen stod han hängd över hennes dator mest hela dagen. Klara satt och flätade håret, gungade på stolen och förde en uppmuntrande dialog (det låter som att hon är lat, men det fanns verkligen inget annat för henne att göra i de ögonblicken, måste jag försvara henne).
Klara: - Men det där ser ju bra ut!
IT-snubbe: - Mmm. Jo, fast jag vet inte om det kommer att fungera...
Klara: - Okej, vad synd.
IT-snubbe: - Mm.
Klara: - Men du, kan vi inte höra med IT då?
IT-snubbe: - ?
Klara: - Eller, eh, det kanske är du som är IT?
IT-snubbe: - Ja, jo, precis, det är ju jag då.
Chocolate urge
På Heathrow, i kassan när jag skulle betala för en liten chokladbit.
Kassörskan: - Hello!
Jag: - Hi.
Kassörskan: - Would you like this chocolate bar instead? It's only one pound!
Jag: - Eh, (lite stressad, som man alltid blir när man måste fatta ett viktigt beslut man inte hunnit överväga och sätta sig in i ordentligt) eh, no thanks.
Kassörskan: - No? Why not?
Jag: - It's too big.
Kassörskan: - But you can eat half today and save half of it 'til tomorrow!
Jag: - Hehe, eh, no.
Kassörskan: - You mean you don't have the charactar for not eating it all?
Jag: - Eh, yes!
Vem tog hon mig för egentligen?! Såg hon inte att jag var kvinna liksom?!
Vad gör man om man har en dag i en stad ut...
Vad gör man om man har en dag i en stad utanför London? Tillbringar tre timmar in till London och sedan tre tillbaka för att shoppa loss på Primark så klart! Vad skulle man annars göra i London liksom?!
Vi är några stycken som har varit på midda...
Vi är några stycken som har varit på middag hos Linus och Lisa. Lisa har jättefint löshår hemma som alla vi tre tjejer hade på oss hela kvällen. Vi fick låna varsin liten test. Inte för att det ser supernaturligt ut på mig, men ser det ändå inte lite lite mer äkta ut på mig är på Maria?
